Gott nytt ar!

Efter julfirandet kommer nyarsfirandet, saklart. Pa nyarsafton skulle det till att borja med firas pa kontoret, vilket kandes lite tveksamt, ingen som riktigt ville det... Varfor? En hog (ca 4-5 st) med stela auktoritara gubbar (inte alla dock) fran managmentgruppen, vad mer behover jag saga. Vi vill ju istallet vara pa var takvaning och festa med de andra trevliga manniskorna som bor dar. Men ja ja, lite far man val bjuda till. Men forst over till julfirandet.

Julfirandet blev ganska langt i ar. En hel massa glogg dracks, mer specifikt: vid fyra tillfallen. Vi gjorde det forsta gangen under Lucia, det var valdigt omtyckt av de andra pa vart stalle, sa det fick bli igen till ett hejdaparty for en tjej som akte hem. Glogg och tzatziki etc... mycket lustig kombo. Mellan denna gang drack vi 07:an som Hannas pojkvan hade med sig. Vem ar da denna Hanna? Det ar en en svensk tjej som gjorde sin mag uppsats har i stadsplanering. 07:an var mycket god. Tack Emil. Sjalva julen avslutades med ett julparty pa vart stalle med klappar, och ja, sa klart glogg (eller "glu" som vissa kallade det).



Dagen innan denna julfest hade jag och sofia en egen lite julsammankomst med middag och annat. Denna afton innefattade aven julgranskladning med de andra, lite forfest.



Indisk jul?



Tilbaka till festen pa kontoret, med den dar hogen av stela gubbar, hur gick det med den da? Jo, nar vi kom dit kandes det som ett party i mellanstadiet. Dom hade stallt undan borden, det var snacks framstallda, chips mm, och det smugglades in sprit (kanske inte sa mellanstadie...). Den kom forst upp efter bossen som inte dricker alkohol hade gatt. Mycket spannande. Det slutade med en dans med kontorets pratgubbe. Han ar okej, men han vill alltid forelasa om nagot, t.ex. att indien har en stor befolkning, och den senaste skadedjursbekampningstekniken etc. etc. Detta hade han nog inte gjort utan divese intag av sprit.



Efter det gick vi till oss och hade fest. Har ser vi en bild pa samtliga volontarer vi jobbar med just nu tagen nagon gang under nyarsnatten.



Ha det sa bra allihop!

Julen ar kommen!

I dag ar det Julafton, och dagen till ara detta inlagg! Bilder fran julfirandet som ska ske imorgon lagger jag upp en annan dag. Det blir inte sa mycket mer an det har. God jul allihop! Ps. De yngre kan vanta sig julklappar fran oss flugna anda fran Indien, dock lite sent... efter nyar nagon gang.

Varma halsningar fran ett inte sa juligt Calcutta!

Strandpromenader, ostorgier, "the mother" och ett mote med en argsint nunna

Senaste tiden har jag inte varit toppen pa att uppdatera bloggen. Detta beror helt enkelt pa att vi har varit pa semester.

Den 18 november bestamde vi oss for foljande: "Vi aker till Tamil Nadu". Varfor kan man fraga sig? Jo, sa har var det ungefar: 1) For att det fanns ett stalle en liten fiskeby med en lang harlig strand som verkade trevlig. 2) For att vi "kanske" kunde fa tag pa nagon god ost i denna del av Indien. Detta antagande byggde pa foljande fakta: Eftersom Pondicherry (en stad med nagra hundra tusen invanare) fram tills for 50 ar sedan var en fransk koloni, skulle ost med stor sannolikhet ha brukats i denna stad under artionden av franska middagsbjudningar. Hur detta gick ska jag komma till alldeles strax. Forst ska det blickas in i inledningsfasen av denna resa. Vad kande vi nar vi skulle bege oss av? Vad upptog vara tankar? Detta: "Kul, men vad kan vi vanta oss"?

Den 19:e november satte vi oss efter manga somnlosa natter till slut i en taxi, klockan var runt 13.00. En dag, en natt och ytterligare en dag skulle spenderas pa detta indiska skrupelfria tag. Mycket tankar och kanslor flog genom huvudet pa oss. Dagarna passerade. Vi var framme i Chennai, denna opolerade parla som sakta slipas av havets bestamda vag in mot land. En natt spenderades pa ett ackligt kanslomasigt eftersatt hostel med en unken lukt av fangelse och en bitter eftersmak av arrogans.Under hela kvallen knackade man pa dorren och fragade om nagot onskades, "you need coffe, warm milk"? Nagot kandes skumt, kanske var det ett satt att skapa en kansla av sjalvklarhet, en kansla av att servicen fanns dar for bara... "dig". Detta var dock ett misslyckande.

Ett slumomrade i Chennai med hoghusen bakom.



Dagen efter lamnade vi detta hostel for den lilla fiskeby vi hort sa mycket fint om. Fragan ar dock: Vad hade det blivit av oss?

Tre dagar senare. Solbrannan borjade svida. Fotterna hade vant sig vid den skona sanden mellan tarna (pa sina stallen blandades denna harliga kansla daremot med avforingen fran de rokande fiskargubbarna), dock med en kansla av vemod. Det kunde ha varit sa bra! Detta sag vi snart igenom, bara 30 meter bort fanns lyckan, den ororda och ensliga strandremsa vi dromt om i Calcutta. Mycket god mat intogs och mycket god dricka skoljde ner den. Har sitter Sofia med en Sandpiper i forgrunden.



Det var paradiset!



Vi lamnade snart denna parla for sokandet efter den mojliga osten. Skulle vi finna den? Ja. Allt detta tack vare "the mother". Vi tackar henne innerligt for den ost- och vinkvall vi fick.



Denna kvinna som startade den internationella hippiebyn (och sekten?) Auroville dar manniskor skulle leva utan politik, konflikter och typ allt som har med det riktiga livet och de interaktioner manniskor har med varandra att gora. I stallet ska det mediteras medan andra (indier, ar dock ett rykte) gor jobbet pa gardarna etc. Hur som helst producerade dom ost dar. Over Pondicherry lag en lustig dimma av lugn, nagot som inte horde hemma pa denna subkontinent. I "the mothers" affar fick man kopa vatten i fyra steg: 1) fraga en person om vatten och fa ett kvitto 2) Ge lappen till en andra person som tar betalt (och ar sur) 3) Ge lappen till den forsta personen igen som sager till en tredje person att hamta vattnet ur kylen. 4) Den tredje personen ger en vattnet och stamplar en andra stampel pa kvittot som den forsta mannen gav en. Detta var "processen". The mother verkade vara en jakel pa effektivitet.

Ja ja, sen akte vi till baka till Mamallapuram som var den lilla mysiga byn vid stranden. Dar spenderade vi tre natter till. Sen akte vi till Chennai, vi bodde pa ett annat hostel denna gang, fick ytterligare en till ostkvall och var glada. Sedan spenderade vi 28 timmar pa ett tag fullt med kackerlackor. Vi var hemma igen!

Sedan hemkomsten har vi bada kant oss mycket mer positivt installda till denna stad och kanske harden fatt en plats i vara hjartan. Pa manga satt kanns allt battre har nu. Och annars da? Jo, ett och ett annat mote med en sur nunna har man haft. Hon fick projektledaren for organisationens skolor att krypa ihop till en 6 aring med minnesforlust och talproblem. Se upp for nunnorna!

Ta val hand om er nu.

Forresten, kolla in pannkakan Jonathan!



Och en sak till: var det nagon saom visste? Grattis Indien!

"Asti, Asti" - Skitsnack...

Okej, efter alla kritiska inlagg om organisationen och skolorna sa kan lite positiva tankar fa mala skarmen svart och vit denna gang. Men forst, en bild fran en vanlig arbetsdag pa kontoret (i Sovjet?).



Antligen har en lista gjorts pa barn som mojligtvis har nagon form av forstandshandikapp eller lattare inlarningssvarigheter. Detta har aldrig gjorts forut. Mui Bien (star ej for stavningen...) som Sofia brukar saga. Grattis barnen! Nu kanske det kan bli verklighetatt de barnen som behover lite extra hjalp, eller som helt enkelt inte borde ga pa denna skola, kan fa den hjalp de bahover. Ett forsta steg ar ju sa klart att avtacka problemet. Sen ar det en annan sak vad som kommer handa pa riktigt... jag menar, det behovs ju resurser for att ge lararna utbildning i att uppmarksamma dessa barns behov och sa. Det kan bli ett riktigt jarnbad, men vad fan, det ar det vart. Nar ett problem val ar uppmarksammat, da gar det inte att dolja det langre. Nu har den skoterskan som ar inriktad pa olika handikapp och utvecklingsstorningar blivit inkopplad pa detta, och skolan var inget omrade man hade nagon sadan inom tidigare. Annan framgang har ocksa gjort, traning ska ordnas for en hel grupp av manniskor som handskas med barnen nar lararna inte gor det, dom kallas "helpers". Som far extremt daliga loner och foljer med barnen till skolan och sitter med dom i klassrummen nar lararna (hmmm) gor annat (ja). Den gruppenb ses inte i dag som arbetskraft eftersom 1) dom ar extremt fattiga ochg 2) dom ar inte larare. Och det ar bara larare som behover kunskap, ingen annan, fast de arbetar med barnen och paverkar dom extremt mycket. Sen har valdet borjat att tas pa allvar av ledningen efter lite spel pa olika nivaer i organisationen har gjorts. Man kan alltid ga till nan annan, det ar den viktigaste regeln, aven utanfor organisationen alltsa. Ja det hander saker har. Kvalitativt? Det vet jag inte, men vi far se. Jag har nu aven tagit pa mig arbetet att skriva ett forslag pa en langsiktig strategiplan for utvecklingen av utbildningsprogrammet (rent organisatoriskt alltsa). Det behovs verkligen en san, for dte finns ingen. Fokus kommer ligga pa omradesutveckling, byggandet av ansvarsstrukturer och transparens och foraldra/barninflytande. Kanns roligare an den andra utvarderingen jag ska gora. Jag har manga olika projek i luften just nu, och sa kommer det nog vara under resten av tiden, for det finns sa mycket att gora... manga olika andar att borja dra i. Jag sager bara en sak - Asti, asti (langsamt, langsamt ungefar). Vilket skitsnack. Man ska inte handla, man ska dra ut pa allt 5 manader, och sen om man vagar klattra ur sin snacka kan man kanske saga nat. Varfor? Det ar vad man hor fran diverse konfliktradda och problemundvikande volontarer som kanns som - a vad haftigt att leva lite volontarliv (las studentliv eller liknande), manniskor som handlar vill vi inte ha, det kan ju bryta den fina harmonin i organisationen och mellan alla och oj oj oj oj... Damn! Jag blir forbannad. Varfor inte handla nar man ar motiverad och ser omraden dar det behovs? Jag forstar inte riktigt. Tur att vi kom hit nu, for nu har det kommit folk som inte heller bara vill sta och titta pa, utan aven vara med i pjasen (komedin).

Har ar en ny harlig bild fran vart stalle, visst ser det trevligt ut? Ja, men inte myrinvasionen i vart rum. Och alla Geckoodlor som bajsar pa golvet. Men dom ar ratt harliga.



Annu en ny Puja har startat i dag. I dag ar det Kali - forgoraren. Hon ser extremt laskig ut. Hog musik spelas overallt, nan form av orientalisk eurodisco. Har har vi henne, men bara halvgjord. Och spana in killen i gul tygdress.



Fotboll blir det tyvarr inte sa mycket Jonathan, men det finns stallen dar det gar att spela fotboll! Men inte nar det ar en halv meter vatten pa graset, da blir det svart, kanske med en badboll. Sa kanske nagon vill spela med mig nan dag. Pannkakor finns det gott om! Bananpannkakor, gronsakspannkakor, cironpannkakor... det ar som ett paradis har! Jag mar mycket bra, bara lite forkyld, men min hosta har blivit mycket battre om inte forsvunnit. Vi sover skont i vara sangar. Dom ar lite harda, och den ar sa dalig sa den snart gar sonder. Men man blir sa trott av varmen sa det gor inte sa mycket. Ha det bra Jonathan! Hoppas du mar bra dar hemma. Du far dansa i stallet for mig nar jag ar borta.

Till sist, dom har uppenbara problem att forsta ens namn har. Mycket roligt pa ett kaffestalle dar man ska saga namnet och dar dom skriver det pa kvittot. En gang hette jag Nimbus. Den har gangen:



Hej!

Vilda strejker forlamar samhallet

I Vastbengalen gillar dom att strejka har vi fatt lara oss. Den har veckan har det strejkats inom alla kommunikationsmedel (undantaget springrickshaws antar jag tror jag. Vet inte vad dom skulle krava: Ett dragligt liv dar dessa gubbar (ofta aldre utmarglade man) inte behover dra valgodda indier och vasterlanningar barfota genom stan med en rickshaw med trahjul iforda trasiga klader efter andlosa natter sovandes pa Calcuttas gator... jag vet inte).I Januari var det i alla fall fem strejker, och dom har strejkerna lamslar verkligen vissa grupper (de fattigaste sa klart), for det ar de som maste ta sig med buss fran byar utanfor stan in for att gora halla i gang sitt te- eller matstand. Den delstatliga regeringen verkar inte sarskilt lyckad, och enligt kallor (Rod: En Australiensare dar vi bor som bor ar stora delar av aret) sa leder i stort sett aldrig strejkerna nanstans eftersom ingen ar... snall (!?). Spannande, nat att titta in i. Det ar val kommuniststatssyndromet vi har att gora med: Regeringen kallar sig "kommunister" och investerar massa pengar i att hanga kommunistflaggor over hela stan, men nar det kommer till folket som uppenbarligen svalter i drivor i sa hander inte sarskilt mycket. Ibland verkar det som att halften av bilarna pa gatorna ar "government property", dom ska man inte tjafsa med, for nar man ska korsa vagen och en san kommer, da tutar dom sa dar lite extra som bara en medlem av staten kan gora. Detta ar vad vi kan kalla kommuniststatssyndromet. Dennan ideologi, som egentligen ar sa makalos till sin form, kan sa latt anvandas i tutningarnas syfte istallet for att byta ut de stackars rickshwaforarnas trarickswor (som sakert ar jattetunga!) till nan form av lattaluminium och gummidack (det skulle vara ett bra bistandsprojekt for organisationen vi ar pa). Men tro inte att allt a komminstregeringens fel - utan det ar Bushs fel, och han den dar killen som skriver kronikor i metro (Von Hoffstein eller nat sant). Simple as that, det ar en konspiration dar tutningarna ingar for att forstora alla snalla tankar i varlden. Sarskilt den dar mannen pa Metro som for ett tag sen vande fran "plocka ner alla trygghetssystem" till "lat oss tanka en minut pa miljon snalla, snalla alla, ar jag den enda? Den ar ju sa viktig - sa darfor maste vi valja en boregerlig regering sa vi (jag som ar foretagare) kan kopa utslappsratter och radda miljon... och tjana massa pengar pa att radda miljon (sa de rika landerna kan kopa alla utsalappsratter i den fattiga varlden och sen... ehh, smutsa ner dar hos andra... och sanna dumma saker som elaka manniskor vill gora, ha!).

I dag regnar det massa, men inte som tidigare. Vi gor inte sa mycket eftersom strejken gor att folk inte kan ta sig till jobbet och sa. Vi kan, men det ar lite av en ledig dag. Ska fundera en del over ett kommande projekt som kanske kan handla om en total omorganisering av organisationenes utbildningsprogramsom i dag ligger fore Abbas tid utvecklingsmassigt. Ska lagga fram iden om att jobba pa det nagra manader,och sen atervand till det projekt jag gor nu. Far se vad dom sager. Senaste veckan har det kampats en del i alla fall pa moten etc. for att fa ett slut pa valdsamheterna i skolan, och for att fa upp ogonen for varfor vissa barn har problem, och hur man kanske skulle kunna hjalpa dom i stallet for att sla och vrida oronen av dom. Det hande saker, men det kommer kravas kostsamma forandringar i form avmer utbildning till lararna (inte hur de ska lara ABC, utan hur de ska handskas med grupper av barn och sant). Vanligtvis brukar NGOs av olika slag spela en rebellisk progressiv roll i lander (som dessa och hemma), men med den har organisationen verkar det vara tvarom, den senaste tidens statliga meddelanden som rort skolan har legat langt fore denna organisation i synen pa fysiska straff och ansvaret for att barnens tankar maste fa komma fram etc. Skolorna som denna organisation har ar... ratt katastrofala pa manga plan. Mer tankar om denna utvecling kommer en annan dag nar jag inte ar sa hungrig som nu!

Och till Tildes fragor:

Hej Niklas!
Har du det bra där?
Har du roligt?
Har du cyklat i vattnet någon gång?
Jag skulle vilja se hur din säng ser ut! Har du kudde och täcke?
Ikväll ska vi åka båt till Finland.

1) Jag har det bra har Tilde, ibland far jag hemlangtan, men sen gar det over. 2) Det ar mycket roligt att vara har, det hander ju sa mycket konstiga saker har. Du och Teo skulle nog tycka att det var kul att vara har! 3) Jag har inte cyklat i vattnet har (eftersom jag inte har nagon cykel, annars hade jag nog gjort det for att det ar roligt). Hemma har jag daremot cyklat i vattnet, det ar valdigt skoj! Prova det nangang! Och i sno, men det ar farligt, sa gor inte det. 4) Jag tror att man ser var sang pa ett fota pa Sofia i det forra inlagget, jag kan lagga ut en som visar hela sangen nasta gang. Vi har kuddar och tacken, men sangen haller pa att ramla sonder, den ar inte sa bra. Ha det sa bra pa baten!

Halsningar fran Calcutta!

Durgapuja, vilken fest!

Den forra veckan var Bengalernas svar pa stressens, glittrets och bogflaskets hogtid: Julen. Vi var lediga fran torsdag till i dag. Trodde nastan att man bara var har och backpackade for en stund. Men sen borjade jobbet igen. Men i arlighetens namn var 4 dagar nastan for lang ledighet har. Jobbet ar ju det vi ar har for, och den har stan har ett skimmer av tristess liggande over sig under sadana dagar. Det ar stort mycket folk ute, alla ar galna och skriker (mer eller mindre) och det ar svart att aktivera sig pa ett ledighetsvis (som hemma alltsa) i denna stad och med de forutsattningar man har vad galler boende och sa. Man kan ju alltid aka i vag nanstans over en helg, t.ex. med bat till deltat dar floden som rinner genom Calcutta mynnar ut i Bengaliska viken (vid Bangladesh). Dar finns enorma skogar och trask, och denna plats var en gang i tiden hemvist for den kanda besten; den bengaliska tigern. Dom finns fortfarande, men valdigt fa. Det finns den typen av saker att aktivera sig med under langledigheter. Men det ar svart att hitta sin plats i denna stad, det liv man ar van att leva funkar inte riktigt har. Man maste luta sig tillbaka, ta det lite lugnt och bara inse att... man ar i Calcutta. En ledig dag bestar ungefar av lite promenad dar man kommer pa att man inte orkar promenera etersom alla skriker pa en av olika anledningar (flojtar, te, uppmarksamhet etc.), det ar for trangt och varmen vagrar att ge sig. Da gar man i stallet till nat stalle med AC och riktigt kaffe och laser en stund. Sen ater man, och sen ater man igen, och innan det at man lite. Ungefar sa. Ta det lugnt, lasa, sova, ata, sova. Det ar nog valgorande skulle jag tro, at leva ett annat liv ett tag an det man brukar. Men tillbaka till den dar Pujan (hogtiden nar dom ar lediga och firar sina gudar). Nu firade man Durga, som ar nan form av elak figur, mer vet jag inte riktigt, det ar sa manga. Har alskar man den daremot.



Hur firar dom? Jo, dom bygger upp sma (ibland valdigt stora) tempel over hela stan, som man ofta gar in i. Sen satter dom en stor gud i templet, klar pa den lite saris och andra klader, sminkar den, och ja, sen ar det klart. Ja just det, hog musik spelar ar icke att forglomma. Sen star dom och tittar pa guden i templet och har roligt antar jag. For har ar det ju det gudarna handlar om, mer fest, kul och fantasi an underkastelse, otillracklighet och grahet (som i vissa andra religioner *host* *blink* *vridning*). Jaja, nog om Puja och bengaliska tigrar etc.

Vad hander da pa arbetsfronten? Jag ska imorgon fora fram lite tankar (tung kritik kan man ockas kalla det) om valdsamma metoder i skolan, overvakningen av barnen nar dom inte har lektion och inforandet av mer barncentrerade metoder i helhet. Kanske ska man lyssna pa barnen, kanske ska skolgangen handla om att satta barnen och deras basta i centrum, och inte de vuxnas. Skutan maste vandas. Hur ar en annan sak. Just nu ligger den och flyter nanstans pa sidan med lanspumparna som raddning. Annars haller jag pa att sammanfora de fomella barnens resultat med deras hemomrade, den statliga skola de gar till och deras kon mm (detta ar ju egentligen det jag ska gora har). Detta gor jag for att kunna se om det finns nagra monster i varfor vissa gor battre och samre i fran sig. Jag har redan sett vissa monster som ar alarmerande innan jag borjade med detta. Det ar ett omfattande jobb eftersom det ar ungefar 280 barn eller sa, och materialet ar slittrat och vissa papper ar handskrivna mm. Kommer ta nagra dagar till. Och sen ska det ju analysras ocksa. Nasta steg ar att observera sa gott det gar trots att vissa statliga skolor har stangt dorren. Vissa far jag inte komma till, vissa erbjuder en kort studs snack med nan gubbe och vissa kanske oppnar sina dorrar. Far se vad min kritik som ska upp imorgaon pa mote far for mottagande och genomslag. Jag kan tanka mig nat i stil med... "ohh yes, no problem". Viss bra forandringar ar daremot pa vag, forandringar som gar i riktningen mot att undervisa vissa av barnen i deras omrade i stallet. Formodligen battre da mang far resa langt i en trang varm buss pa morgonen och inte far tillfalle att vila mellan skolan och efterundervisningen pa organisationen skolor. Nog om det.

Vi trivs pa vart ny stalle.

.

Katterna ocksa...



Och Sofia (i vart nya rum)!



Det ar betydligt lattare att hitta vanner nu nar vi bor med folk vi vet ska vara har lange. Det ar en trevlig stamning och en och en annan ol kan tankas drickas i detta sallskap pa terassen. Jag har i alla fall agnat mig lite at det, aven om den Indiska olen inte kanns helt rimlig. Om dom anda hade Cobra har som ar god! Men den verkar bara finnas i europa. Kingfisher ar det som galler. Den ar inte direkt toppen, men funkar okej. Jag ska forsoka lagga ut lite bilder, men vi far se, verkar inte funka sa bra enligt en trovardig kalla.

Tva killar som tar sig en tupplur i en val (!?). En mycket vanlig syn i Calcutta.



Nu blir det inget mer.

PS. Nagra forfragningar inkom, detta ar svaren: Det finns glass har, till och med Cornetto! Ni far vanta till sommaren, men da ska jag dansa igen, i badet kanske. Sofia badar sina fotter allt for sallan nu nar det inte regnar langre, bast jag sager till henne kanske.

Ha det sa skoj!

Nu ska det skordas!

"En maskin som skurit sig blir aldrig densamma. En mage som skurit sig ateruppstar oftast i en battre form". Citat: Okand kinesisk man fran en plats dar inte mycket mat fanns (sa de fick ata vad de hade) nagonstans i den kantonesiska mellanvastern. Nagon gang mellan 1550 och 1999. Allvarligt, nu mar jag topp igen efter den dar helvetestiden. Sofia daremot, hon blev sjuk i forrgar, hon fick magont och det rann pa ganska bra i natt fran hennes mage, inte skoj. Men hon battrar sig redan, sa vi hoppas hon inte fatt nan san hysterisk bakterichock som jag fick. Sa sanna mina ord, det har blir inget sjukinlagg den har gangen (med undantag fran borjan av detta inlagg forstas).

Vi har nu flyttat fran rummet utan fonster med lovtunna vaggar dar vi spenderat en och en halv manad till ett stalle som heter Calcutta Guesthouse. Pa det har stallet har dom en takvaning med rum dar det bara bor langtidsvolontarer. Rummet ar litet, men det ar tva stora fonster, och nar vi oppnar var dorr har vi en hel takvaning till forfogande, den ar ganska charmig maste jag saga. Det kanns schysst, trots att vi inte har TV langre. Det ar ljusare (kanns inte som nagon gasolluktande grotta som det forra). Folket som bor dar verkar vara harliga, och vi har nu tillgang till kok. Sa nu ska det fan lagas mat. Borjar trottna rejalt pa att kopa mat.

Tva nya medarbetare har kommit. Tva engelsman. Dom ar mycket trevliga. Jag var och kollade pa fotboll hos dom i gar, england-estland. Vad kan jag saga om den matchen... inte sa mycket. Jag hade fokus pa olen och snacksen i stallet, den va inte direkt bedovande. Undrar hur det gar for sverige i Em-kvalet, hanger inte med, men det vore kul a kolla pa Em i sommar nar vi kommer hem.

Vad hander da pa arbetsfronten? Jo, jag forsoker, men det ar ganska mycket motvind, nastan stormar faktiskt. Lararna har inget att saga, forutom att - allt ar bra, det ar bara fint, finns inga problem, vi skickar dom daliga barnen till den daliga skolan, det ar darfor deras resultat ar daliga. Ungefar. Men jag antar att det maste skapas ett fortroende, eller nat liknande. Men det finns mycket att bita i, och mina funderingar gar val i linje med UNESCO:s senaste rapport om skolutvecklingen i fattiga lander, vore inte forskolan omradet att satsa pa, sa barnen kan borja i en riktig statlig skola fran ratt alder? Efter 50 ar av skolutvecking menar manga att framgangarna inte varit sa stora... varfor? For att man tar fattiga barn med en massa arbetserfarenhet, tiggarerfarenhet, och ja, en massa annan laskig erfarenhet, och klumpar i hop tillsammans i en skola utan nagon erfarenhet av att vara i en gruppkontext. Manga av banrnen lar sig dessutom fran forsta klass tre sprak samtidigt - hindi, bengali och engelska. De lar sig tva sprak i skolan, men pa gatan och i hemmen lar de sig ofta ett tredje, och en mix av de olika spraken. Problem, problem, problem. Det ar bara ett av problemen, har ar det ingen storre ide att tala om de rena pedagogiska bitarna, de ar bara en liten del av utveckingen. Effektivitet och kvalitet ar vad vi maste tala om. Ibland kanns det konstigt att tala om det i sanna har termer, lite brutalt, men vad ar mest effektivt att satsa pa nar det kommer till den langsiktiga utvecklingen: De kortsiktiga humanitara behoven (sjukvard och det dagliga matintaget etc.) eller den langsiktiga utvecklingen dar resultaten blir synliga forst inom nagra sekel, nar malgrupperna (t.ex. skolbarnen i dag) har blivit en del av den styrande samhallsgruppen. Vilka malgrupper ska man satsa pa? Vilka ska man helt enkelt hjalpa, och vilka ska man inte hjalpa? Brutalt men sant. Jag vet var jag har mina tankar i detta. Den har organisationen tycks daremot (i alla fall i verkligehetn... vilket innebar enligt budgeten) ha tankarna nan annanstans.

I kvall ska vi nog laga mat sjalva, det ska bli harligt. Kanske ska vi kopa ett parti pasta ch gora en tomatsas. Later mycket trevligt.

Kort! Kommer nagra kort i veckan kanske, fran det nya stallet som vi bor pa och sa. Vi far se.

Hejhej!

Apati och nudlar i tomatsoppa - med ljuset inom rackhall

Okej, nu ar det sahar det ligger till: Fortsattningen fran forra inlagget blev inte sarskilt lyckad. Visst, vi var pa finmiddag pa Sofias fodelsedag, mycket mysigt och gatt, men natten dar efter var inte sarskilt lyckad. Dagen efter var inte heller sarskilt lyckad. Denna mage av helvtet ska vi inte diskutera mer, jag ar fardig med den. Pa tisdagen vagde jag mig, insag att jag gatt ner ca. sju kilo pa tre veckor... fyra veckor till sa skulle det bara vara ben och, ben. Sa det fick bli ett doktorsbesok. Kande att jag inte hade rad med nagon mer viktminskning, jag hade alltsa natt min onskevikt. Nar jag kommer hem fran doktorn (tyckte att det kandes lite konstigt att jag tyckte det var sa skont att vara i solen i 35 grader nar alla andra gick med paraplyer och skylde sig. Jag tog tempen, hade aterigen valdigt nara 40 graders feber. La mig och apatin var antligen med mig igen!

I dag ar jag en annan manniska. Doktorn ordinerade antibiotika. Han kom fram till genom proverna att jag hade nagon form av infektion i magen (det hade jag fortstatt...). For att fa slut pa den skulle jag ata antibiotikan och ha en diet byggd pa forpackade "sakra" produkter for ett tag framover. Sa nu har jag atit brod fran ett bageri och nudlar i tomatsoppa som jag kokat pa rummet sen onsdag. Mycket spannande. Gjorde om dieten sa att aven de fina dyra europainspirerade kaffekedjorna (det finns tva) fick inga. Dom har mackor som kanns ganska bakteriefria. Vi har ju inga mojligheter att laga mat an forutom en san dar grej man kan koka vatten med pa rummet. Sen i fredags har magen varit sa bra den kan vara, och ingen feber. Men det ar ju klart att allt det hanger ihop. Men immunforsvaret maste hamta sig sa att jag inte far nagon ny infektion. Sen ar de bara att kora. Nu ar det dags att skorda, det kan jag saga. Jag maste ha extrema mangder fett nu, 7 kilo ar ingen barnlek att bygga upp. Maste dricka 3 liter gradde om dagen, och ata ett gang med rullar (som jag tog upp i forra inlagget). Men jag ska ligga lagt ett tag med det. Jag funderade aven pa om jag inte skulle behove trana lite for att fa all gradde att hamna pa plats. Det finns ju gym, men men ett sant kort ar ju i alla fall ett dussin rullar per dag, sa kanske ska jag halla mig till rullarna. Ma denna infektion hamna i limbo. Forhoppningsvis ar detta det sista sjukdomsinlagget pa lange. Nu finns nagra saker pa onskelista: 1, En kropp utan magproblem och feber 2, En lagenhet. Mycket enkelt.

Pa mandag ska jag inleda mitt arbete igen. Kanns bra. Kanns som att jag har levt varldens slackerliv har. Vad ska jag da gora? Jo, jag ska borja titta pa alla elevers reslutat som Calcutta Rescue skickar i vag till formella skolor. Sen ska jag titta pa deras narvaro. Sen ska jag gruppera denna information efter olika omraden so vilken skola de gar i, vilket kon de har, var de far sin laxhjalp etc. Detta ar forarbetet. Sen ska alla skolor foljas upp.

I ovrigt ar allt annat i stort sett det samma har. Vi har samma rickshawman som har fragat oss 4 ggr varje dag sen vi kom om vi vill aka sen vi kom hit. Nu har han aven borjat forsoka salja sin klocka som han har for att skingre trafiken nar han springer fram pa gatorna. Honom ar det synd om (se bilden nedan pa rickshawmannen), han ar ju inte direkt ung, och inte direkt valnard heller. Innan vi flyttar i fran det stalla vi bor pa i dag har vi bestamt att vi ska kopa hans klocka. Sen har vi haschgubben, han har slutat folja efter oss. Han forskte salja hasch till oss forsta veckorna, men inte langre. TIdningsmannen ar en harlig prick, det ar vart eget bistandsprojekt, vi koper alltid tidningar fran honom med ett srtort palagg trots att vi kan ga ut pa gatan nagra meter och den for mindre an halva priset. Flojtgubben, aka saxonfongubben, han har borjar med nan ny konstruktion som han menar ar en klarinett. Vad kommer sen, Oboe? Orginalen star starka. Men det ar aven en del av denna gatas forbannelse. Vi vill flyta! Det ar sa sjukt mycket tiggare och folk som standigt ar pa en, sa ar det inte overallt, men det har ar ju turistomradet.

Om inte allt for lang tid ska vi pa var forsta semester, vi ska ju fa in tre pa den har tiden. Da ska det nog bara av till Darjeeling (kant for sitt te) som ligger vid Himalaya. Jag har blivit besatt av en delstat som heter Assam, men dar dodar dom tydligen folk, jag vet inte, jag tycker det ar vart det, det ser vackert ut, men Sofia vill inte spendera tva veckor dar. Det ligger som en knorr vid harliga Myanmar.

Nu ar det nog. Hoppas nu har det bra alla. Halsa alla, barn till syskon, syskon, vanner etc. Horde att vintern va tidig i ar hemma. Har verkar den vara sen, det blir ju fan aldrig kallare! Jag vantar, jag vantar.

Husarrest

Jag har aterigen blivit tvingad till husarrest i vart ackliga rum utan fonster. I mandags (samma dag som forra blogginlagget, faktiskt ca. 15 minuter efter) insjuknade jag igen, jag borjade spy och... ja, ni vet kanske resten. Tog flera dar for mig att repa mig, sen nar jag val trodde att allt borjade bli bra, sa borjade jag spy igen i lordags natt, helt utan forvarning. Vad lag da bakom denna hysteri? Inte fan vet jag, men nan bakterie kanske. I mandags har jag stor anledning att tro att det var en restaurang vid namn "Hongkong" (at inte dar) som satte sina knivar i maskineriet, det kandes ratt klart att det var en matforgiftning. Vi kande oss inte helt vanner med maten nar vi at den, och inte efter heller. Sa var det med det. Och nu senast i lordags, det var nog bara fortsattningen va det. Vad har da allt detta resulterat i? Ja, nagra kilo lattare ar jag sakerligen, men det far jag vanda till nagot positivt, jag har ju inget emot att ata mycket! Nu hoppas jag att denna oturliga bakterieinvasion har runnit ur mig for gott. Men for er som kanske tankt komma hit, jag har bara haft otur, alla blir inte sjuka, Sofia har bara matt lite halvdaligt nan gang, som alla gor nar man reser.

I dag ar det Sofias fodelsedag, sa vi ska ga och ata pa en fin Italiensk restaurang som vi blivit tipsade om. Svindyr med indiska matt matta, men dom har vin och allt. Vinet tror jag att jag daremot ska halla mig undan, Sofia ska daremot fa vin. Jag har repat mig valdigt fort den har gangen, sa maten ar inga problem. I dag at vi Falafel for forsta ggn, det enda stallet som serverar det (som vi vet i alla fall). Den va god, schysst med nat som kanns frascht efter all oljig och friterad Indisk mat. Har ar det ju friterat i oljiga och tunga saser som galler annars. Perfekt for mig som maste ga upp, men det ar inte alltid vad man ar sugen pa. Den basta gatumaten i denna stad ar i alla fall rullarna, dessa vidunder! Det ar Paratha (fritertat brod) med olika fyllningar, typ gronsaker och paneer (indisk ost, den enda...) Jag kan leva pa denna underbara mat.

Nu ar det dags att vila lite. Nasta gang far jag hoppas pa roligare nyheter. Forhoppningsvis kommer jag att borja arbeta pa onsdag igen, det skulle kannas roligt, jag ar sa jakla trott pa det dar rummet! Ligga och stirra in i flakten. Men vi har i alla fall TV pa det. Tur att vi inte flyttade till det billigare stallet som vi tankte innan jag blev sjuk forsta ggn. Lagenhetsletandet gar inte klockrent, killen som skulle hjalpa oss forsoker, men det verkar vara lite trogt. Och vi orkar inte bli inlurade i mer taxibilar och aka en halvtimme till nan lagenhet langt bort fran rimlighetens granser... na, dar gar gransen.

Vatten, vatten, vatten....

Det fortsatter att osa ner regn. Gatorna ar annumer fyllda an i gar! Pa manga stallen skulle en bat av mindre typ vara vadigt rimlig. I dag hade jag vatten over knana, och det gar inte att komma ifran det nanstans.



Men cykelrickshaws funkar utmarkt!



Det ar synd om den otroligt stora skara manniskor som bor ute i denna fattiga stad, deras sma skyffen ligger lite under vaten kan man saga. Sahar kan det se ut...



I dag ar den stora hojdpunkten i Indien finalen i Cricket-VM. Indien-Pakistan, vilken rysare med tanke pa att de tva nastan har befunnit sig i karnvapenkrig den senaste tiden. Dom ar galna i Cricket har, sa vi ska forsoka komma ut och kolla pa matchen dar man kan fa ol.

Nu borjar det klarna med det arbete jag ska gora. Det va inte alls vad jag trodde. Den otroligt forvirrade och inte sarskilt engelsktalande Kordinatorn (hur tankte dom?) hade gett mig fel papper nar vi kom, med lite fel uppgift. MEn hon fattade anda inte vad som va vad, sa det spelade ingen roll, man har lart sig att an vander sig till nan annan nu. Men jag ska inte halla pa med nagon pedagogisk utveckling eller nagot sant, utan jag kommer att gora en utvardering av effekterna av deras formella utbildningsprogram (alltsa de elever de skicker till statliga och privata skolor som ses som riktiga skolor) En mycket battre uppgift for mig. Kommer att ta lang tid och vara omfattande. Jag ska ga igenom elevernas resultat och narvara, och sedan titta pa skillnaderna mellan skolor, omraden och kon. En intressant uppgift.

Hejsan!

Da var det sondag igen. Monsunen ligger fortfarande tungt over Calcutta. I dag har man fatt vada i vatten for att komma ut och fa lite mat. Kanns lite som Venedig nar man sitter pa ett matstalle och ser ut over dessa vattenfyllda kvarter. Men snart ska den monsunen enligt rykten vara over, vintern borjar nagon gang i mitten oktober.



Nu borjar de i alla fall handa lite med lagenhetsletandet. Otroligt nog traffade vi nar vi satt och salde hantverk for organisationen nagra svenskar, en dotter och hennes pappa som var har i Calcutta for att titta pa en fabrik som skulle tillverka hennes vaskor. En stund senare kommer en indier fram och borjar prata svenska med oss, det visar sig att han har bott i Sverige i 7 ar och att han har en farbror som sakert kan ordna en lagenhet at oss i de centrala delarna (som vi hade hort av en bluffkille som bara ar ute efter att hanga med vasterlanningar, och med kvinnor speciellt. Han ar lite laskig). I alla fall skulle han aterkomma om nagra dagar med cirka 3 lagenheter som vi skulle fa titta pa som inte skulle kosta sa mycket. Vi far se. Han ar i alla fall trevlig, det slutade med var forsta festkvall.



Det bor mycket muslimer i Calcutta, detta ar en harlig syn man ofta ser, en moske mitt bland allt liv. Det ar valdigt bra sangare som sjunger ut sina boner varje dag.



En kottaffar! De forekommer bara i de muslimska omradena. I den har varmen frambringar dessa inga vanliga dofter...



Aterkommer senare. Nu ar det brottom, ska pa bio.

Ha det fint!

Kommentarer

Nu kan alla skriva kommentarer.

Enda stallet i Indien dar springrickshaws forekommer.

Jobb, sjukdom och stampelkort

Jaha, tillbaka efter nagra dagar med harliga feberdrommande och kylskapskansla i denna tropik. Sjukdomen borjade lite latt forra lordagen och fick en liten kulmen med en febertemp pa hela 39.8 som hogst, inte daligt for en lekman. Mullvadar, drakar, flojter - you name it, i ett sant rus ar allt mojligt. Var hos doktorn, pa nagon form av 30-tals klinik me stampelkort och skrivmaskiner. Mycket roande. Men nu ar det battre, formodligen nan bakterie bara, tar lite antibiotika och sant nu. Men vad jag kostat mycket! Bara blodprovet kostade mer an en veckas boende...
Tillbaka till Indien. Det ar inte sa svart att bli smittad nu eftersom det fortfarande ar monsunperiod, sa det regnar en del och en gang har det hant att gatorna blivit rejalt oversvammade sa man har fatt vada i vatten... och vad betyder det? Hmm, bajs, hundar, parasiter, sniglar (?), matrester... Ja, det ar ingen trevlig syn med oversvamningar har, manga forlagger ju sina toabesok till gatan.
Efter en vecka av jobb, eller mest observerande, sa har jag sett manga intressanta saker i skolan jag varit pa. I dagarna blev det forbjudet for larare att sla barnen, bra! Med tanke pa att det ar ratt harda tag dar... En rattelse, jag har sett hur man trangt in 27 barn nu pa 8 kvm. Maste vara rekord. Utan bilder, utan farger, utan nagon form av planering. Men eftersom jag blev sjuk hann jag inte ga in i allt jag hade tankt, t.e.x laroplan etc. Existerar en? Det ar fragan. Men fan, jag har nagra manader kvar. Men en ljuspunkt finns, en mattelarare som har gjort sina egna bocker med bilder pa faglar etc. i olika farger. Men bara som han visar, barnen har ingen tillgang till bocker sjalva.
Vi bor fortfarande pa ett jakla vandrarhem som vi inte vill bo pa, men det var tur att vi inte flyttade till ett mittemot i dagarna som vi tant som ar billigare och skruttigare, for i det vi bor i nu har vi tv, sa jag har fatt kolla pa film (inte bollywood!). Vi ska leta lagenhet nu i dagarna. Har fatt kontakt med en kille som verkar ha koll, en indier. Han ska visa oss nagra. Tyvarr inte i city daremotn men de t kanske ar skont. Vi far se, om en vecka kanske vi har flyttat.

Hej!

Yes Sir? Chai? Fluit? Paper? Yes?

En vecka har nu passerat sen vi akte hemifran. Och var har vi hamnat? Jo, i en stad som ar av ett helt eget slag. Trafiken ar tio ggr varre an i Beijing, gatorna ar trangre an HM vid nyoppning och en blick at fel hall kan gora att en flojtforsaljare, en lassiforsaljare och en forvirrad tidningsgubbe far upp ogonen for en och borjar skrika -Yes Sir! Yes Madame! Fluit! Almost like saxofone! For you! Good!. Intensivt ar det ratta ordet. Det ar nastan vart att aka hit for att se trafiken pa de stora vagarna. Tycker man gronan ar for mesig ar det snappet varre.
I gar var den forsta dagen pa en av de tva skolor jag ska vara pa och hjalpa till att utvardera strategier och annat. Totalt kaos, ingen vissta vad jag skulle gora eller vem jag va. Det skulle dom egentligen fatt veta, for en introduktionstur skulle ha ordnats, men en valdigt forvirrad kordinator hade glomt att boka jeepen vi skulle aka i. Men hur som helst, det gick ratt okej anda, jag insag att det kommer ta sina veckor att fatta vad dom sysslar med over huvud taget, sa ingen stress, jag kommr bara att hanga runt och se vad som hander. Men det ar klart att det finns en hel del problem, som kanske vissa gar att gora nat at, och vissa inte. Vem vet. Bara for en lagesrapport, i ett av klassrummen som var ungefar 10 Kvm satt det ca 14 barn pa golvet och holl pa med sex olika amnen samtidigt, en bra pluggmiljo for dom sma liven! Men skolan ar sa mycket mer for dessa sma krabater, det ar en trygg undanflykt, ett tryggat mal mat pa dagen (god mat dessutom!) och en mojlig vag till den "riktiga skolan".
Jaja, vi far se vad som hander, men jag forvantar mig inte att kanna mig hemma i nan av skolorna inom denna manad. Sprakbarriaren ar ett uppenbart problem, men det ska nog ordna sig. Det ska bli intressant hursomhelst.

Ha det bra allihop, var ni an ar.