Som i en ugn, i en bastu

Nu ar det pa tok for varmt. Det gar knappt att leva. Aven om man ligger under flakten och duschar varje kvart sa kanns det som att sitta i en bastu och bara osa pa vatten oavbrutet. Gar inte att ta nagra promenader eller gora minsta anstrangning. Klaga inte pa kylan, valkomna den och omfamna den.

Aj aj aj, hur ska detta ga?

Fortsattning foljer en annan dag.

Ungsbakat vore gott

Nu ar det tva manader kvar av denna vistelse. Facklan brinner fortfarande och faglarna flyger fortfarande i ett rakt led. Allt ar alltsa som det sa vara. Lite hemlangtan har och dar och lite bortlangtan dar emellan. Oftast ror det sig nog mer om bortlangtan an hemlangtan faktiskt. Jag vill mer komma harifran an att komma hem. Jag ar fullt nojd med att komma hem i borjan av Juni som planerat. Da ar det harligt vader, gorgonzola och vin pa klipporna vid vinterviken och vi har en lagenhet att bo i. Det blir efter ett tag ratt monotont att bo i en stad som denna. Trots alla manniskor, den andlosa trafiken och de outtrottliga snacksforsaljarna pa gator och i diken sa finns det inte sa fruktansvart mycket kul att ta sig till. Trots den fornamna folkmangden pa runt 16 miljoner sa kanns staden ibland som en oken, eller en halvtrakig smastadshala nagonstans i mellantyskland. A andra sidan ar detta daremot ratt skont, for det gor att fokus mest hamnar kring att ta det lugnt och t.ex. lasa, lyssna pa musik och njuta av kvallsbrisen pa takterassen. Det ar ju inte sa dumt nar man tanker efter. Kan behovas lite av det innan jag kommer hem och ska ta itu med jobbsokande och sanna tidskravande och stressande aktiviteter.

Arbetet gar det bra med. Det ar mycket rorelse, mycket spannande hander just nu. Tva manader kvar blir erfekt for at avsluta de processer vi ar inne i med pompa och stat. Jobb ska avslutas och den kunskap som forvarvats om organisationen och alla de processer som till en borjan kanns som oandliga laburinter ska lamnas over till den fasta personalen och mojligtvis annu en volontar i utbildningsomradet. Varfor kan de inte bara lagga ner volontarplatserna? Det ar fragan. Det skapar ett vimmel av ineffektivitet. Folk kommer hit, gor nat slags jobb, forstar saker nar det ar en manad kvar och sen aker hem. Sen ar det samma visa for nasta volontar, och nasta och nasta. Aldrig blir det nagon kontinuitet. Detta leder sjalvklart till forvirring och ineffektiva volontarsperioder med forandringar som aldrig far nagot riktigt faste. "Hon sa att vi skulle gora sahar", "det var hans fel att vi la alla pengarna pa malarfarg i stallet for mat". Ja, det ar den oandliga visan. Jag menar, for oss ar det bra, vi lar oss mycket, far insyn i nya processer och far en mer eller mindre spannande tid har. Men for organisationer som jobbar pa detta vis smakar det mer an det kostar. Vara loner ar dessutom i klass me lararnas loner i skolorna. Anstall en till larare istallet! Na, ta hit en vasterlanning om det verkligen behovs en som en anstalld istallet.

En lang period av pahalsningar har nu avslutats. Det var en mycket rolig, men mycket intensiv tid. Lite ensamt blev det nar vi efter over tva veckor med besokare blev sjalva. Mycket sightseeing blev det, manga restauranger vi inte besokt forut besoktes och manga monument vi tidigare skitit i blev sedda.

Stadens stolthet: Victoria Memorial


Victoria Memorials sackpipeband!


Vi fick aven mycket trevliga gavor i form av t.ex. knackebrod, mork choklad, vin och ol. Att skorda ar namnet! Denna period avslutades med en mycket trevlig resa till den lilla himalayastaden Darjeeling. Vackert, frash luft, kyla och te forstas!



Sofia pa det lilla Himalayataget


Skolan fran den dar filmen med den dar trollkarlen som heter typ Larry?


Mamma och pappa pa taget fran Darjeeling


Ha det gott!