Den 18 november bestamde vi oss for foljande: "Vi aker till Tamil Nadu". Varfor kan man fraga sig? Jo, sa har var det ungefar: 1) For att det fanns ett stalle en liten fiskeby med en lang harlig strand som verkade trevlig. 2) For att vi "kanske" kunde fa tag pa nagon god ost i denna del av Indien. Detta antagande byggde pa foljande fakta: Eftersom Pondicherry (en stad med nagra hundra tusen invanare) fram tills for 50 ar sedan var en fransk koloni, skulle ost med stor sannolikhet ha brukats i denna stad under artionden av franska middagsbjudningar. Hur detta gick ska jag komma till alldeles strax. Forst ska det blickas in i inledningsfasen av denna resa. Vad kande vi nar vi skulle bege oss av? Vad upptog vara tankar? Detta: "Kul, men vad kan vi vanta oss"?
Den 19:e november satte vi oss efter manga somnlosa natter till slut i en taxi, klockan var runt 13.00. En dag, en natt och ytterligare en dag skulle spenderas pa detta indiska skrupelfria tag. Mycket tankar och kanslor flog genom huvudet pa oss. Dagarna passerade. Vi var framme i Chennai, denna opolerade parla som sakta slipas av havets bestamda vag in mot land. En natt spenderades pa ett ackligt kanslomasigt eftersatt hostel med en unken lukt av fangelse och en bitter eftersmak av arrogans.Under hela kvallen knackade man pa dorren och fragade om nagot onskades, "you need coffe, warm milk"? Nagot kandes skumt, kanske var det ett satt att skapa en kansla av sjalvklarhet, en kansla av att servicen fanns dar for bara... "dig". Detta var dock ett misslyckande.
Ett slumomrade i Chennai med hoghusen bakom.
Dagen efter lamnade vi detta hostel for den lilla fiskeby vi hort sa mycket fint om. Fragan ar dock: Vad hade det blivit av oss?
Tre dagar senare. Solbrannan borjade svida. Fotterna hade vant sig vid den skona sanden mellan tarna (pa sina stallen blandades denna harliga kansla daremot med avforingen fran de rokande fiskargubbarna), dock med en kansla av vemod. Det kunde ha varit sa bra! Detta sag vi snart igenom, bara 30 meter bort fanns lyckan, den ororda och ensliga strandremsa vi dromt om i Calcutta. Mycket god mat intogs och mycket god dricka skoljde ner den. Har sitter Sofia med en Sandpiper i forgrunden.
Det var paradiset!
Vi lamnade snart denna parla for sokandet efter den mojliga osten. Skulle vi finna den? Ja. Allt detta tack vare "the mother". Vi tackar henne innerligt for den ost- och vinkvall vi fick.
Denna kvinna som startade den internationella hippiebyn (och sekten?) Auroville dar manniskor skulle leva utan politik, konflikter och typ allt som har med det riktiga livet och de interaktioner manniskor har med varandra att gora. I stallet ska det mediteras medan andra (indier, ar dock ett rykte) gor jobbet pa gardarna etc. Hur som helst producerade dom ost dar. Over Pondicherry lag en lustig dimma av lugn, nagot som inte horde hemma pa denna subkontinent. I "the mothers" affar fick man kopa vatten i fyra steg: 1) fraga en person om vatten och fa ett kvitto 2) Ge lappen till en andra person som tar betalt (och ar sur) 3) Ge lappen till den forsta personen igen som sager till en tredje person att hamta vattnet ur kylen. 4) Den tredje personen ger en vattnet och stamplar en andra stampel pa kvittot som den forsta mannen gav en. Detta var "processen". The mother verkade vara en jakel pa effektivitet.
Ja ja, sen akte vi till baka till Mamallapuram som var den lilla mysiga byn vid stranden. Dar spenderade vi tre natter till. Sen akte vi till Chennai, vi bodde pa ett annat hostel denna gang, fick ytterligare en till ostkvall och var glada. Sedan spenderade vi 28 timmar pa ett tag fullt med kackerlackor. Vi var hemma igen!
Sedan hemkomsten har vi bada kant oss mycket mer positivt installda till denna stad och kanske harden fatt en plats i vara hjartan. Pa manga satt kanns allt battre har nu. Och annars da? Jo, ett och ett annat mote med en sur nunna har man haft. Hon fick projektledaren for organisationens skolor att krypa ihop till en 6 aring med minnesforlust och talproblem. Se upp for nunnorna!
Ta val hand om er nu.
Forresten, kolla in pannkakan Jonathan!
Och en sak till: var det nagon saom visste? Grattis Indien!
12 kommentarer:
Chennai....är det den staden som hette Madras förrut?
Bra att Calcutta får en plats i era hjärtan, bra för er, och bra för oss när vi kommer och hälsar på!
Hej! Härligt att höra att semestern gav ost och en positiv känsla för Calcutta. Jag skrattar så gott när jag läser om era vedermödor. Att åka tåg med kackerlackor låter somen mardröm.kramar mamma
Hej Niklas!
Det lät som att ni haft en härlig semester, eller nåt ;)
Här är det bra. Jag har jullov nu. Barnen har precis fått upp sin lilla julgran och håller på att dansa runt den. De fick varsin chokladtomte i paketkalendern (som vi lyckades få klar till 13 dec, ganska bra va?) och jag har alldeles nyss sopat hela vardagsrummet rent från små chokladsmulor. Snart ska vi baka pepparkakor, kan bli kul även det. Dumt att städa för mycket innan iaf!
Peter är iväg på sin årliga julhandel idag, det blev visst bara han och Stewe.
Ha det så bra där borta!
Massa kramar från oss
Hej farbror Niklas!!
Hej Tilde och Teo(n)! Nu blir jag advundsjuk att ni far pepparkakor, spara nagra till mig ar ni snalla!
Hej!
Misstänker att din energi har återvänt kära bror....
Ost? Du var ju galen i ost tidigare, har du fått smak på det igen eller tror du att det kommer att gå över?
Jag har inte köpt en enda julklapp förutom de som skulle vara i kalendern..... Den har inte kommit upp än.... Däremot överaskar jag barnen med ett paket då och då, dom blir jätte glada! Det känns modernt på något sätt....
I år kommer vi inte att köpa paket till alla vuxna. Detta enorma berg av julklappar kommer förhoppingsvis bli lite mindre då! Vi har under stor spänning, med berörda parter på högtalartelefon genomfört en lottning (med trumvirvel, applåder och glädjetjut)där framkom att jag ska köpa en julklapp till Peter! Helt plötsligt känns det kul och viktigt att köpa en julklapp! Nu kan jag inte lova att detta förnuft fungerar eller håller i sig till nästa år då ni kommer hem men det är ialla fall en ansats till ett försök.... I övrigt blir julen splittrad i år, alla är på olika håll. Men nästa år är det Vårsta igen, med allt vad det innebär.... Hoppas att ni får en trevlig julafton tillsammans.... Själv funderar jag på att göra lite revolt, käka sushi och dricka champange istället....
Massor av kramar!!!
Dom blir gamla då, farbror Niklas. Vill du äta dom gamla?
finns det BAD där du är?
tilde teo (tilde skrivit namnen själv...)
Det ar sa sant svager min! Madras ar det vi i dag kallar Chennai. Lustig stad det dar... ak helst inte dit... men dom hade en strandi o f s, den va harlig, tror jag, vi sag den bara nar det var morkt.
Hoppas du far en god sushimaltid i kvall syster min, och Champagne forstas. Later som en rebellisk jul. Vi ska kla granen och dricka lite drinkar i kvall, sen kanskega till kyrkan och lyssna pa sanger... det later som en rebellisk jul for mig!
Jag tycker faktiskt om gamla pepparkakor Tilde, det ar gott. Sarskilt nar dom har blivit grona och fulla av konstiga djur, da ar dom som godast! Hahahahahahahaha. Det finns inget bad har, tyvarr, jag onskar att det fanns det, for det ar sa skitigt har! Man blir smutsig sa fort man gar ut.
Min syster ar faktiskt en kvinna.
Det var som tusan! Ursakta mig syster.
Äsch, det gör inget. Jag tycker att det är bra att du inte fokuserar så mycket på kön, det görs alldeles för mycket i vårt samhälle...
Kon? Vad ar det? Aro vi inte alla av samma kott och blod.. Har finns det ju faktiskt ett tredje kon, det kanske vi skulle infora i sverige. Det ar man som blivit kidnappade och kastrerade nar de var sma. Dom ar nu transvestiter och prostituerade(?!). Mycket mystiskt. Men, det dar med kastreringar och kidnappningar kanske vi kan skippa.
Skicka en kommentar