Nu ska det skordas!

"En maskin som skurit sig blir aldrig densamma. En mage som skurit sig ateruppstar oftast i en battre form". Citat: Okand kinesisk man fran en plats dar inte mycket mat fanns (sa de fick ata vad de hade) nagonstans i den kantonesiska mellanvastern. Nagon gang mellan 1550 och 1999. Allvarligt, nu mar jag topp igen efter den dar helvetestiden. Sofia daremot, hon blev sjuk i forrgar, hon fick magont och det rann pa ganska bra i natt fran hennes mage, inte skoj. Men hon battrar sig redan, sa vi hoppas hon inte fatt nan san hysterisk bakterichock som jag fick. Sa sanna mina ord, det har blir inget sjukinlagg den har gangen (med undantag fran borjan av detta inlagg forstas).

Vi har nu flyttat fran rummet utan fonster med lovtunna vaggar dar vi spenderat en och en halv manad till ett stalle som heter Calcutta Guesthouse. Pa det har stallet har dom en takvaning med rum dar det bara bor langtidsvolontarer. Rummet ar litet, men det ar tva stora fonster, och nar vi oppnar var dorr har vi en hel takvaning till forfogande, den ar ganska charmig maste jag saga. Det kanns schysst, trots att vi inte har TV langre. Det ar ljusare (kanns inte som nagon gasolluktande grotta som det forra). Folket som bor dar verkar vara harliga, och vi har nu tillgang till kok. Sa nu ska det fan lagas mat. Borjar trottna rejalt pa att kopa mat.

Tva nya medarbetare har kommit. Tva engelsman. Dom ar mycket trevliga. Jag var och kollade pa fotboll hos dom i gar, england-estland. Vad kan jag saga om den matchen... inte sa mycket. Jag hade fokus pa olen och snacksen i stallet, den va inte direkt bedovande. Undrar hur det gar for sverige i Em-kvalet, hanger inte med, men det vore kul a kolla pa Em i sommar nar vi kommer hem.

Vad hander da pa arbetsfronten? Jo, jag forsoker, men det ar ganska mycket motvind, nastan stormar faktiskt. Lararna har inget att saga, forutom att - allt ar bra, det ar bara fint, finns inga problem, vi skickar dom daliga barnen till den daliga skolan, det ar darfor deras resultat ar daliga. Ungefar. Men jag antar att det maste skapas ett fortroende, eller nat liknande. Men det finns mycket att bita i, och mina funderingar gar val i linje med UNESCO:s senaste rapport om skolutvecklingen i fattiga lander, vore inte forskolan omradet att satsa pa, sa barnen kan borja i en riktig statlig skola fran ratt alder? Efter 50 ar av skolutvecking menar manga att framgangarna inte varit sa stora... varfor? For att man tar fattiga barn med en massa arbetserfarenhet, tiggarerfarenhet, och ja, en massa annan laskig erfarenhet, och klumpar i hop tillsammans i en skola utan nagon erfarenhet av att vara i en gruppkontext. Manga av banrnen lar sig dessutom fran forsta klass tre sprak samtidigt - hindi, bengali och engelska. De lar sig tva sprak i skolan, men pa gatan och i hemmen lar de sig ofta ett tredje, och en mix av de olika spraken. Problem, problem, problem. Det ar bara ett av problemen, har ar det ingen storre ide att tala om de rena pedagogiska bitarna, de ar bara en liten del av utveckingen. Effektivitet och kvalitet ar vad vi maste tala om. Ibland kanns det konstigt att tala om det i sanna har termer, lite brutalt, men vad ar mest effektivt att satsa pa nar det kommer till den langsiktiga utvecklingen: De kortsiktiga humanitara behoven (sjukvard och det dagliga matintaget etc.) eller den langsiktiga utvecklingen dar resultaten blir synliga forst inom nagra sekel, nar malgrupperna (t.ex. skolbarnen i dag) har blivit en del av den styrande samhallsgruppen. Vilka malgrupper ska man satsa pa? Vilka ska man helt enkelt hjalpa, och vilka ska man inte hjalpa? Brutalt men sant. Jag vet var jag har mina tankar i detta. Den har organisationen tycks daremot (i alla fall i verkligehetn... vilket innebar enligt budgeten) ha tankarna nan annanstans.

I kvall ska vi nog laga mat sjalva, det ska bli harligt. Kanske ska vi kopa ett parti pasta ch gora en tomatsas. Later mycket trevligt.

Kort! Kommer nagra kort i veckan kanske, fran det nya stallet som vi bor pa och sa. Vi far se.

Hejhej!