"Asti, Asti" - Skitsnack...

Okej, efter alla kritiska inlagg om organisationen och skolorna sa kan lite positiva tankar fa mala skarmen svart och vit denna gang. Men forst, en bild fran en vanlig arbetsdag pa kontoret (i Sovjet?).



Antligen har en lista gjorts pa barn som mojligtvis har nagon form av forstandshandikapp eller lattare inlarningssvarigheter. Detta har aldrig gjorts forut. Mui Bien (star ej for stavningen...) som Sofia brukar saga. Grattis barnen! Nu kanske det kan bli verklighetatt de barnen som behover lite extra hjalp, eller som helt enkelt inte borde ga pa denna skola, kan fa den hjalp de bahover. Ett forsta steg ar ju sa klart att avtacka problemet. Sen ar det en annan sak vad som kommer handa pa riktigt... jag menar, det behovs ju resurser for att ge lararna utbildning i att uppmarksamma dessa barns behov och sa. Det kan bli ett riktigt jarnbad, men vad fan, det ar det vart. Nar ett problem val ar uppmarksammat, da gar det inte att dolja det langre. Nu har den skoterskan som ar inriktad pa olika handikapp och utvecklingsstorningar blivit inkopplad pa detta, och skolan var inget omrade man hade nagon sadan inom tidigare. Annan framgang har ocksa gjort, traning ska ordnas for en hel grupp av manniskor som handskas med barnen nar lararna inte gor det, dom kallas "helpers". Som far extremt daliga loner och foljer med barnen till skolan och sitter med dom i klassrummen nar lararna (hmmm) gor annat (ja). Den gruppenb ses inte i dag som arbetskraft eftersom 1) dom ar extremt fattiga ochg 2) dom ar inte larare. Och det ar bara larare som behover kunskap, ingen annan, fast de arbetar med barnen och paverkar dom extremt mycket. Sen har valdet borjat att tas pa allvar av ledningen efter lite spel pa olika nivaer i organisationen har gjorts. Man kan alltid ga till nan annan, det ar den viktigaste regeln, aven utanfor organisationen alltsa. Ja det hander saker har. Kvalitativt? Det vet jag inte, men vi far se. Jag har nu aven tagit pa mig arbetet att skriva ett forslag pa en langsiktig strategiplan for utvecklingen av utbildningsprogrammet (rent organisatoriskt alltsa). Det behovs verkligen en san, for dte finns ingen. Fokus kommer ligga pa omradesutveckling, byggandet av ansvarsstrukturer och transparens och foraldra/barninflytande. Kanns roligare an den andra utvarderingen jag ska gora. Jag har manga olika projek i luften just nu, och sa kommer det nog vara under resten av tiden, for det finns sa mycket att gora... manga olika andar att borja dra i. Jag sager bara en sak - Asti, asti (langsamt, langsamt ungefar). Vilket skitsnack. Man ska inte handla, man ska dra ut pa allt 5 manader, och sen om man vagar klattra ur sin snacka kan man kanske saga nat. Varfor? Det ar vad man hor fran diverse konfliktradda och problemundvikande volontarer som kanns som - a vad haftigt att leva lite volontarliv (las studentliv eller liknande), manniskor som handlar vill vi inte ha, det kan ju bryta den fina harmonin i organisationen och mellan alla och oj oj oj oj... Damn! Jag blir forbannad. Varfor inte handla nar man ar motiverad och ser omraden dar det behovs? Jag forstar inte riktigt. Tur att vi kom hit nu, for nu har det kommit folk som inte heller bara vill sta och titta pa, utan aven vara med i pjasen (komedin).

Har ar en ny harlig bild fran vart stalle, visst ser det trevligt ut? Ja, men inte myrinvasionen i vart rum. Och alla Geckoodlor som bajsar pa golvet. Men dom ar ratt harliga.



Annu en ny Puja har startat i dag. I dag ar det Kali - forgoraren. Hon ser extremt laskig ut. Hog musik spelas overallt, nan form av orientalisk eurodisco. Har har vi henne, men bara halvgjord. Och spana in killen i gul tygdress.



Fotboll blir det tyvarr inte sa mycket Jonathan, men det finns stallen dar det gar att spela fotboll! Men inte nar det ar en halv meter vatten pa graset, da blir det svart, kanske med en badboll. Sa kanske nagon vill spela med mig nan dag. Pannkakor finns det gott om! Bananpannkakor, gronsakspannkakor, cironpannkakor... det ar som ett paradis har! Jag mar mycket bra, bara lite forkyld, men min hosta har blivit mycket battre om inte forsvunnit. Vi sover skont i vara sangar. Dom ar lite harda, och den ar sa dalig sa den snart gar sonder. Men man blir sa trott av varmen sa det gor inte sa mycket. Ha det bra Jonathan! Hoppas du mar bra dar hemma. Du far dansa i stallet for mig nar jag ar borta.

Till sist, dom har uppenbara problem att forsta ens namn har. Mycket roligt pa ett kaffestalle dar man ska saga namnet och dar dom skriver det pa kvittot. En gang hette jag Nimbus. Den har gangen:



Hej!