Dags att segla hem igen

Da har det gatt en manad till. Tiden bara flog forbi, som man alltid tycker att den gor. Nar har den inte gjort det i efterhand? Har just atit var sista lunch i Calcutta (for den har gangen kanske... kanske) och vaskorna star dar packade. Nio hela mander har passerat och denna stad ar pa sina satt fortfarande lika motbjudande som i borjarn. Det kanns ju sa klart lite vemodigt att saga hej da till manniskor som vi traffat lange, folk pa restauranger, vattenforsaljare och vanner etc., men det vager inte upp den lyckliga kanslan att fa vanda hemat igen. Det har varit kul att vara har och det har gett mycket att slitas bort fran den vanliga kontexten ett tag. Pa arbetsfronten har det verkligen varit givande. Ska jag bo nagonstans sa har lange nagon annanstans sa far det nog ta och bli nagon annan stad...

En sak jag irriterat mig pa i stort sett varje dag ar de s.k. Indien-spiritualisterna (vasterlanningar med "Indienklader" som inga Indier egentligen bar och som har nagon form av fardig enkel ogenomtankt tanke om Indien. De finns i alla aldergrupper - fran europeer med rastaflator och thailandsbyxor till gamla amerikanska gubbar med baseballkepsar). Man skulle kunna betrakta denna Indien-spiritualism som en form av rasism om man sa vill, en rasism grundad i en fran borjan positiv tanke. Manga Indien-spiritualister pratar t.ex. ofta om "the spirit of the people" i Calcutta. De alskar dom! Varfor? Jo, for att de ar sa fria; t.ex. dushar pa gatorna och lagger sig och sover pa trottoaren pa kvallen. Det finns oadligt manga exempel. Jag tvivlar pa att det ar manniksornas "spirit" som gor att de duschar pa gatan vid vattenpumparna, att de ater och lagar sin mat bland gatuhundar och rattor pa gatorna, att de lagger ut sina sma madrasser gjorda av hardpapp pa kvallen for att sova pa etc. Jag skulle nog kalla det fattigdom. En annan intressant sak med det har stallet ar ocksa att det ar otroligt folktatt. Detta ar ju sjalvklart ocksa nagot som format manniskorna har under tiderna. Detta ar ocksa nagot som manga Indien-spiritualister pastar ar sa harligt med detta "folk", att de kan leva sa manga pa samma stalle, att europeer t.ex. inte skulle kunna gora det etc. Jag skulle val saga att det mer handlar om kontexten och hur manniskor har formats genom deras uppvaxt. I slutandan landar det anda nastan alltid for indien-spiritualisterna om att de har lustiga manniskorna i Orienten ar pa ett vis och att vi ar pa ett annat vis (inte pga. de samhallen de lever i, utan pa grund av nagon essentialistisk tanke om hur manniskor i varlden ar, biologisk kanske?), att indierna kanske egentligen ar amnade att eller helt enkelt vill sova pa gatan, de skulle valja det aven om levnadsstandarden okade och att indier inte ar lika rationella och sofistikerade som oss vasterlanningar... men dom ar ju spiritella, och det ar det som ar sa harligt att uppleva nagra veckor om aret! Indien-spiritualister gar helt enkelt bort.

Nu ar det dags att starta en ny vardag, en vardag med (forhoppningsvis) ett riktigt jobb hemma och med den trygghet och bekvamlighet som erbjuds. Visst, lite laskigt kanns det ju att borja arbeta och inte plugga langre etc. Men det kanns anda spannande.

Ha det bra sa syns vi snart hemma!