Gott nytt ar!

Efter julfirandet kommer nyarsfirandet, saklart. Pa nyarsafton skulle det till att borja med firas pa kontoret, vilket kandes lite tveksamt, ingen som riktigt ville det... Varfor? En hog (ca 4-5 st) med stela auktoritara gubbar (inte alla dock) fran managmentgruppen, vad mer behover jag saga. Vi vill ju istallet vara pa var takvaning och festa med de andra trevliga manniskorna som bor dar. Men ja ja, lite far man val bjuda till. Men forst over till julfirandet.

Julfirandet blev ganska langt i ar. En hel massa glogg dracks, mer specifikt: vid fyra tillfallen. Vi gjorde det forsta gangen under Lucia, det var valdigt omtyckt av de andra pa vart stalle, sa det fick bli igen till ett hejdaparty for en tjej som akte hem. Glogg och tzatziki etc... mycket lustig kombo. Mellan denna gang drack vi 07:an som Hannas pojkvan hade med sig. Vem ar da denna Hanna? Det ar en en svensk tjej som gjorde sin mag uppsats har i stadsplanering. 07:an var mycket god. Tack Emil. Sjalva julen avslutades med ett julparty pa vart stalle med klappar, och ja, sa klart glogg (eller "glu" som vissa kallade det).



Dagen innan denna julfest hade jag och sofia en egen lite julsammankomst med middag och annat. Denna afton innefattade aven julgranskladning med de andra, lite forfest.



Indisk jul?



Tilbaka till festen pa kontoret, med den dar hogen av stela gubbar, hur gick det med den da? Jo, nar vi kom dit kandes det som ett party i mellanstadiet. Dom hade stallt undan borden, det var snacks framstallda, chips mm, och det smugglades in sprit (kanske inte sa mellanstadie...). Den kom forst upp efter bossen som inte dricker alkohol hade gatt. Mycket spannande. Det slutade med en dans med kontorets pratgubbe. Han ar okej, men han vill alltid forelasa om nagot, t.ex. att indien har en stor befolkning, och den senaste skadedjursbekampningstekniken etc. etc. Detta hade han nog inte gjort utan divese intag av sprit.



Efter det gick vi till oss och hade fest. Har ser vi en bild pa samtliga volontarer vi jobbar med just nu tagen nagon gang under nyarsnatten.



Ha det sa bra allihop!

Julen ar kommen!

I dag ar det Julafton, och dagen till ara detta inlagg! Bilder fran julfirandet som ska ske imorgon lagger jag upp en annan dag. Det blir inte sa mycket mer an det har. God jul allihop! Ps. De yngre kan vanta sig julklappar fran oss flugna anda fran Indien, dock lite sent... efter nyar nagon gang.

Varma halsningar fran ett inte sa juligt Calcutta!

Strandpromenader, ostorgier, "the mother" och ett mote med en argsint nunna

Senaste tiden har jag inte varit toppen pa att uppdatera bloggen. Detta beror helt enkelt pa att vi har varit pa semester.

Den 18 november bestamde vi oss for foljande: "Vi aker till Tamil Nadu". Varfor kan man fraga sig? Jo, sa har var det ungefar: 1) For att det fanns ett stalle en liten fiskeby med en lang harlig strand som verkade trevlig. 2) For att vi "kanske" kunde fa tag pa nagon god ost i denna del av Indien. Detta antagande byggde pa foljande fakta: Eftersom Pondicherry (en stad med nagra hundra tusen invanare) fram tills for 50 ar sedan var en fransk koloni, skulle ost med stor sannolikhet ha brukats i denna stad under artionden av franska middagsbjudningar. Hur detta gick ska jag komma till alldeles strax. Forst ska det blickas in i inledningsfasen av denna resa. Vad kande vi nar vi skulle bege oss av? Vad upptog vara tankar? Detta: "Kul, men vad kan vi vanta oss"?

Den 19:e november satte vi oss efter manga somnlosa natter till slut i en taxi, klockan var runt 13.00. En dag, en natt och ytterligare en dag skulle spenderas pa detta indiska skrupelfria tag. Mycket tankar och kanslor flog genom huvudet pa oss. Dagarna passerade. Vi var framme i Chennai, denna opolerade parla som sakta slipas av havets bestamda vag in mot land. En natt spenderades pa ett ackligt kanslomasigt eftersatt hostel med en unken lukt av fangelse och en bitter eftersmak av arrogans.Under hela kvallen knackade man pa dorren och fragade om nagot onskades, "you need coffe, warm milk"? Nagot kandes skumt, kanske var det ett satt att skapa en kansla av sjalvklarhet, en kansla av att servicen fanns dar for bara... "dig". Detta var dock ett misslyckande.

Ett slumomrade i Chennai med hoghusen bakom.



Dagen efter lamnade vi detta hostel for den lilla fiskeby vi hort sa mycket fint om. Fragan ar dock: Vad hade det blivit av oss?

Tre dagar senare. Solbrannan borjade svida. Fotterna hade vant sig vid den skona sanden mellan tarna (pa sina stallen blandades denna harliga kansla daremot med avforingen fran de rokande fiskargubbarna), dock med en kansla av vemod. Det kunde ha varit sa bra! Detta sag vi snart igenom, bara 30 meter bort fanns lyckan, den ororda och ensliga strandremsa vi dromt om i Calcutta. Mycket god mat intogs och mycket god dricka skoljde ner den. Har sitter Sofia med en Sandpiper i forgrunden.



Det var paradiset!



Vi lamnade snart denna parla for sokandet efter den mojliga osten. Skulle vi finna den? Ja. Allt detta tack vare "the mother". Vi tackar henne innerligt for den ost- och vinkvall vi fick.



Denna kvinna som startade den internationella hippiebyn (och sekten?) Auroville dar manniskor skulle leva utan politik, konflikter och typ allt som har med det riktiga livet och de interaktioner manniskor har med varandra att gora. I stallet ska det mediteras medan andra (indier, ar dock ett rykte) gor jobbet pa gardarna etc. Hur som helst producerade dom ost dar. Over Pondicherry lag en lustig dimma av lugn, nagot som inte horde hemma pa denna subkontinent. I "the mothers" affar fick man kopa vatten i fyra steg: 1) fraga en person om vatten och fa ett kvitto 2) Ge lappen till en andra person som tar betalt (och ar sur) 3) Ge lappen till den forsta personen igen som sager till en tredje person att hamta vattnet ur kylen. 4) Den tredje personen ger en vattnet och stamplar en andra stampel pa kvittot som den forsta mannen gav en. Detta var "processen". The mother verkade vara en jakel pa effektivitet.

Ja ja, sen akte vi till baka till Mamallapuram som var den lilla mysiga byn vid stranden. Dar spenderade vi tre natter till. Sen akte vi till Chennai, vi bodde pa ett annat hostel denna gang, fick ytterligare en till ostkvall och var glada. Sedan spenderade vi 28 timmar pa ett tag fullt med kackerlackor. Vi var hemma igen!

Sedan hemkomsten har vi bada kant oss mycket mer positivt installda till denna stad och kanske harden fatt en plats i vara hjartan. Pa manga satt kanns allt battre har nu. Och annars da? Jo, ett och ett annat mote med en sur nunna har man haft. Hon fick projektledaren for organisationens skolor att krypa ihop till en 6 aring med minnesforlust och talproblem. Se upp for nunnorna!

Ta val hand om er nu.

Forresten, kolla in pannkakan Jonathan!



Och en sak till: var det nagon saom visste? Grattis Indien!